Några mer eller mindre nödvändiga fakta om π.

• π är förhållandet mellan en cirkels omkrets och dess diameter, dvs π = omkrets/diameter
  dvs det är π gånger längre runt en cirkel än tvärs över dess mitt. Detta innebär t.ex att om vi ritar en cirkel med diametern exakt 1 cm så blir dess omkrets π cm.
  
  
• Att använda den grekiska bokstaven π som symbol är ganska ”nytt” och härstammar från 1700-talet. Förmodligen valde man denna symbol då de grekiska ordet för omkrets (perimeter) börjar på π.
  
  
• π är ett irrationellt tal, dvs går inte att skriva som ett bråk på formen a/b vilket ger att π därför har en oändlig och helt oregelbunden decimalutveckling.
  3,141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944…

• Vid praktiska beräkningar behöver vi sällan jättemånga decimaler. Vill vi t.ex. beräkna hela jordens omkrets med en felmarginal mindre än en ynka atombredd så räcker det med ca. 18 st decimaler.

• Att räkna ut korrekta decimaler på π var i äldre tider en ganska mödosam beräkning. Ludolph Van Ceulen vigde sitt liv till dessa beräkningar och hade när han dog 1610 lyckats beräkna 35 st korrekta decimaler. Med moderna datorer går det lättare och rekordet satt 2002 ligger på 1 241 100 000 000 stycken. Ganska många! Om du läser en decimal i sekunden så får du rabbla i nästan 40 000 år!
  
  
• Rekordet i att komma ihåg decimaler utantill har japanen Akira Haraguchi som i juli 2005 rabblade otroliga 83 431 st korrekta decimaler direkt ur minnet. Under rekordförsöket kom han av sig efter tre timmar och bet ihop och började om. Han slog sedan sitt eget rekord 3-4 oktober 2006 när han lyckades räkna upp de 100 000 första decimalerna på 16,5 timme.
  
  
• π kallas ibland Arkimedes konstant efter den antike grekiska matematikern som med geometriska metoder uppskattade π och bl.a visade att π ligger mellan 22/7 och 223/71.
  Ett annat namn som ibland används är Ludolphs tal efter Ludolph van Ceulen, se ovan.
  
  
• Albert Einstein är född 14:e mars 1897.
  
  
• Nobelpristagaren i fysik Richard Feynman, känd för sitt intresse för huvudräkning, anmärkte en gång att han vill memorera π till den 767:e decimalen. Anledningen är att decimalerna 762 till och med 767 samtliga är nior, och att han då skulle kunna avsluta uppräkningen med ”… nio, nio, nio, nio, nio, nio, och så vidare.”