På vår gård finns stora stenar som placerats i formen av en oval/cirkel. Vi lärare fick idén att introducera soluret för våra barn en dag när barnen som vanligt klättrade på dessa stenar. Vi började med att prata med dem om hur det var förr i tiden när man ännu inte uppfunnit klockor och hur man gjorde då när man ville veta vilken tid på dagen det var. Vi kom in på att man då använde sig av solen. Barnen nappade på idén och studerade skuggor. Hur kunde man då göra för att förvandla våra stenar till en klocka eller ett solur? Vi tittade på hur skuggorna föll när vi stod inne i cirkeln av stenar. Barnen upptäckte efter samtal med varandra och oss lärare att man måste stå på samma ställe när man skulle se vart skuggorna föll vid olika klockslag. Någon kom med idén att de behövde en sten att lägga i mitten. De letade upp en sten de ville använda. Därefter började diskussionerna om hur man skulle kunna veta var mittpunkten i cirkeln var. En av pojkarna sa: ”Vi kan kanske mäta med en pinne.” En av flickorna fortsatte: ”Det måste vara lika sidor, lika avstånd.”Hon mätte genom att sätta sig på marken i cirkeln och ta hjälp av sina utsträckta ben. På detta sätt hittade de en punkt som de blev nöjda med som mittpunkt. ”Vi har hittat mittpunkten” sa en av flickorna. Sen blev det dags att gräva ner stenen för att den alltid skulle finnas kvar på samma plats. De började gräva ett hål till stenen. Då sa en av pojkarna: ”Jag ska mäta hålet.” Han mätte med en pinne han hittat. En av flickorna ritade på en bräda hur lång stenen var. De jämförde därefter pinne och bräda. En av flickorna sa:” Håll den framför, så lång var den. Det räckte inte.” De fortsatte gräva, och efter en stund sa en av pojkarna: ”Nu måste jag prova om den får plats. Den fick plats.” De placerade stenen i hålet.

Den passade precis och barnen var nöjda. De fyllde på med jord runt omkring för att stenen inte skulle ligga lös. Nästa jobb var att märka ut på stenarna vad klockan var. Klockan var just då nästan tolv mitt på dagen. Barnen ville måla dit de olika klockslagen, men de kom snabbt på att det skulle försvinna vid regn. En av oss lärare föreslog då att vi skulle använda sprayfärg som vi kund låna av vaktmästaren. Barnen tyckte att det var ett bra förslag och vi gick till vaktmästaren och lånade färg. Vi märkte ut klockslaget tolv efter att en av flickorna ställt sig i mittpunkten och vi sett var hennes skugga landade. Sen var det bara att spraya dit ett streck. Vi satte sedan en mobiltelefon att ringa vid varje heltimme. När telefonen ringde var det dags att måla dit nästa klockslag.

En av flickorna fick medan vi väntade på att klockan skulle bli två en idé. Hon ville rita och beskriva hur de gjort när de förvandlat stenarna till ett solur. Hon hämtade papper och penna och ritade en teckning om vad som hänt. Sedan beskrev hon vad som hänt så här: ”Vi grävde med spaden för att få i stenen. Vi skulle göra en klocka med skuggan. Vi mäte med en pinne att det skulle vara lika avstånd. Vi tog jord utanför stenen för att den skulle sitta fast. Sen sköljde vi med vatten. Sen sprayade vi färg där skuggor kom. Vi stod på stenen och mätade var skuggan var klockan tolv och ett.

Soluret används fortfarande flera månader efter att det blev till. Alla klockslag är ännu inte ditmålade eftersom vi inte är där på kvällen och vi inte kommit på någon lösning på hur vi ska göra med detta. Barnen har gjort en del upptäckter när det gäller solurets brister när det är molnigt. Det har blivit siffror ditmålade vid strecken så att man ska kunna veta vad klockan är. Barnen tyckte inte att det räckte med streck. En pojke undrade en dag vad klockan var och om det var dags att äta lunch. En annan pojke föreslog då att vi skulle går till soluret och se vad klockan var. De gick dit och pojken som föreslagit att de skulle använda sig av soluret ställde sig i mitten. Han kom fram till att klockan var elva. Barnen har också haft funderingar kring vad klockan är efter tolv, är den ett eller tretton.

Genom att arbeta med soluret som vi lärare var inspiratörer till har vi bl.a. gett barnen möjlighet att utveckla utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker, utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang, utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum. I ett sådant arbete har vi alltså lyckats arbeta med alla våra mål i matematik.